Många berörda av Guds kärlek på new age-mässa

COLLAGE-MASSA-2017

Mässan kallas för ”alternativmässa för inre harmoni och hälsa”. Utbudet är stort. Det är som ett stort smörgåsbord av andlighet. Kristaller och stenar med helande krafter, spådamer, healers, Qigong, yoga, mindfulness, seanser, you name it! För några hundralappar kan man få 10 minuters konsultation av ett medium, bli spådd, eller få sin aura fotograferad. Till mässan kommer tusentals människor som är intresserade av andlighet för att välja och vraka från smörgåsbordet.

Denna mässa hade vi på nytt förmånen att få besöka. I vår monter delade vi ut närmare 1000 böcker, samtalade och bad för många människor.

Hur är det då att stå på en mässa som denna och dela med sig av tron på Jesus? Jag måste säga att det är helt fantastiskt! Människor är väldigt intresserade av Jesus. Människor är väldigt öppna för att ta emot förbön. Jag uppskattar att två av tre personer som kommer fram till vår monter och kollar på våra böcker svarar ja på frågan om att sitta ner och få förbön. Människor är oerhört tacksamma för böckerna vi delar ut gratis och för att få förbön.

Vad händer då när vi ber för människor? Många känner värme och en frid. Många vittnar också om att de upplever helande. Vi var ett ganska stort team som under helgen fanns i montern och betjänade människor, och vi har inte samlat allas upplevelser ännu, så det jag delar med mig är bara några glimtar av vad som hände under helgen.

Läs mer

PODCAST: ”En viktig missionshistoria”

Avs 6 - fb

I nya avsnittet av podcasten ”Mer än bara ord” träffar ni författaren och journalisten Birger Thureson, som har skrivit boken ”Vittnet som vägrade tiga”.

Boken handlar om baptistmissionären E.V. Sjöblom, som i slutet av 1800-talet agerade visselblåsare och var med och avslöjade kung Leopold II:s fruktansvärda människoslakt i Kongo.
– Han var den starkaste rösten som kritiserade kung Leopold, berättar Thureson.

Sjöbloms bragd är ett bortglömt stycke missionshistoria och med sin nyutgivna bok hoppas Thureson kunna uppmärksamma den tidiga missionens bravader.
– Jag vill också inspirera ungdomen till mission, säger Thureson.

Vittnet som vägrade tiga-3DDet är inte bara en gammal historia, utan det finns paralleller till dagens Kongo, där nya övergrepp sker på befolkningen i girighetens namn. Bokens förord är skrivet av Dr Denis Mukwege, som är glad över att Thureson har skrivit om Sjöblom.
– Min förhoppning är att boken ska få fungera som en väckarklocka. Också i dag behövs nämligen röster som avslöjar orättvisor och orättfärdigt förtryck av mänskliga rättigheter, skriver Mukwege i förordet.


Läs mer om Birger Thuresons nya bok ”Vittnet som vägrade tiga” på Sjöbergs Förlags hemsida.

PODCAST: IS-terroristen kom till kyrkan för att döda prästen, men något oväntat hände…

Tom Doyle_tumnagel libsyn

I det här avsnittet av Mer än bara ord får du lyssna till ett anförande av Tom Doyle, som har skrivit böckerna ”Är du kristen ska du dö” och Syner och drömmar. Doyle har i många år rest i Mellanöstern och där sett hur Gud söker muslimer genom just syner och drömmar. Han kan vittna om vilka enorma uppoffringar dessa nykristna gör; det är ju ofta med fara för eget liv som de tar emot Jesus. Han vittnar även om en kyrka som växer mitt i förföljelsen. I det här avsnittet ska ni få höra Tom Doyle berätta några vittnesbörd om muslimer som blir kristna.

Följ med på en resa till hjärtat av Mellanöstern och möt nya troende som verkligen har berörts av Jesus på ett mirakulöst sätt.

————————————————-

Mer än bara ord är en intervjupodcast från Sjöbergs Förlag. Läs mer om förlagets böcker på www.sjobergsforlag.se.
Tom Doyle är författare till böckerna ”Är du kristen ska du dö”, samt Syner och drömmar.

PODCAST: ”Gud vill upprätta alla människor”

birgitta_boken_16_9_logga

I det här avsnittet av podcasten ”Mer än bara ord” ska ni få lyssna till Birgitta Sjöström Aasa som är aktuell med boken ”Upprättelse och Helande”. Birgitta har länge arbetat med själavård och att hjälpa människor på vägen till frihet, upprättelse och helande.

– Jag tror att Gud vill ha upprättelse av människan på alla möjliga plan. Så det är det som vi ska söka. Att leva i en process med den som vi faktiskt har gett vårt liv till är vårt livs resa, menar Birgitta. Jesus älskar relationer och är beredd att jobba under sin värdighetsnivå för att ha relation med oss.

Så varför är vi då så dåliga på hållbara relationer? Vad innebär ett ”förlåt”? Varför är det så viktigt med upprättelse och inre helande för oss människor?

Detta är några frågor som ni kommer att få höra Birgitta tala om i det här avsnittet.

Birgitta skrev ”Upprättelse och Helande” med en förhoppning om att boken ska kunna sätta ord på och förklara de processer som människor kanske befinner sig i, och att den ska vara till hjälp i deras bearbetning.

Upprättelse och helande– I slutändan så är naturligtvis min förhoppning att människor ska resa sig på sina fötter, säger Birgitta. För vi kommer att ha som mest helande att ge vidare på de områden där vi själva har varit som mest slagna. Det kan bli ett fantastiskt mönster, en helande armé.
————————————————-
Mer än bara ord är en intervjupodcast från Sjöbergs Förlag. Läs mer om förlagets böcker på www.sjobergsforlag.se

Birgitta Sjöström Aasa är författare till boken Upprättelse och helande, som du kan läsa mer om här.

PODCAST: ”Jag var så bitter på Gud”

avsnitt2

Podcasten ”Mer än bara ord” är tillbaka med ett nytt avsnitt. Den här gången berättar Simon Ådahl och Örjan Armgren om hur de hittade fram till Gud. Det blir personligt, roligt och en gnutta allvar när de två vännerna och grannarna berättar.

Tillsammans har Simon Ådahl och Örjan Armgren skrivit boken 2 grannar berättar, som är en av våra bestsellers på Sjöbergs Förlag. Den boken finns nu åter i tryck, så kika in på vår hemsida, www.sjobergsforlag.se, för mer information om den.

Lyssna på poddavsnittet här nedan, eller i poddappen på din mobila enhet.

BONUSLÄSNING: En martyrs sista dikt

Syner och drömmar

Syner och drömmar är en häpnadsväckande samling berättelser direkt från muslimvärlden. Författaren Tom Doyle återberättar inte bara dessa historier, utan svarar också på frågorna: Varför använder Gud syner och drömmar för att nå in i muslimvärlden? Kan man lita till drömmarna? Vad blir resultatet av dessa syner och drömmar?
Följ med på en resa till hjärtat av Mellanöstern och möt nya troende som verkligen har berörts av Jesus på ett mirakulöst sätt, genom drömmar på natten.

Här kan du läsa ett kapitel ur Syner och drömmar, som går att beställa från Sjöbergs Förlag här.

Kapitel 5
En martyrs sista dikt

Hur pass farligt är det att följa Jesus i Saudiarabien? Fatima al-Mutairi fick erfara svaret. Hon bodde i Buraydah, en stad känd för en islamisk fanatism som överträffar de flesta av Saudiarabiens städer. Vid tjugosex års ålder lämnade Fatima den här världen. Hon blev en martyr för Kristus. Hennes egen bror dödade henne, men den mardrömslika berättelsen slutar med en inspirerande vision av hopp.

För ett namns skull
Profeten Muhammed gav sin fjärde dotter namnet Fatima. Under alla profetens krig och åtskilliga försök att döda honom, stod denna modiga kvinna troget och lojalt vid sin fars sida. Hon aktade sin far så högt att hans död bokstavligen ändade även hennes liv, och hon dog bara fem månader efter profeten. Som en följd av det, äras hon än idag bland muslimerna för sin styrka och sitt mod, och hennes vördade namn används generöst av muslimska föräldrar, vilka ofta jämför henne med Maria, Jesu moder. Att få namnet Fatima är en ära för varje muslimsk flicka – speciellt om denna flicka bor i Saudiarabien och har en ärofylld släkthistoria.

Fatima al-Mutairi tillhörde en ryktbar beduinstam med månghundraåriga rötter i Saudiarabien. Släkten al-Mutairis inflytande sträcker sig över hela det saudiska kungadömet och in i grannlandet Kuwait. Det var därför naturligt att en dotter av släkten al-Mutairi från Saudiarabiens östra provins skulle ges namnet Fatima. Hela släkten är hängivna muslimer, och i familjen finns en bror som är både en muslimsk lärd och medlem i ”Saudiska kommissionen för befrämjande av dygd och motverkande av ondska” (namnet talar sitt tydliga språk vad det handlar om). Med ett sådant genetiskt arv och den strikta islamiska fostran hon getts, var klanen al-Mutairis förväntningar höga på Fatima. Att hon skulle bli en Jesu lärjunge var dock inte en av dem.

Drömmar – än en gång
Hur många människor hade Fatima mött på nätet, som hävdat att de haft drömmar om Jesus? Och de flesta av dem var muslimer! Till en början försökte hon förklara bort dem, men berättelserna om dessa drömmar väckte hennes nyfikenhet på en andlig värld bortom islam. Hon började läsa allt hon kom över om Jesus, och hennes internetvänner – vilket hon verkligen kände att de var – uppskattade att samtala om den aldrig sinande strömmen av frågor hon ställde om deras tro. Och det verkade som om hon varenda dag mötte ännu en person som haft drömmar om denne Jesus. Alla berättade de om en Person full av kraft och godhet, som överväldigade honom eller henne, inte med outhärdlig skam som de muslimska ledarna, utan med en ren kärlek som trängde djupt in i deras hjärtan. Det var föreställningen om en kärleksfull Gud som förbluffade henne. En vän beskrev honom som en herde som vakar över fåren och har omsorg om dem. Fatimas hjärta värkte av längtan efter en sådan upplevelse av tillhörighet och acceptans.

Läs mer

Bonusläsning: ”Vårt jobb är inte att vara Jesus”

Genomsyra

Boken Genomsyra är fullpackad med biblisk undervisning, starka berättelser och jordnära råd och tips för att påminna oss om att Jesus fyller världen med sin närvaro genom helt vanliga människors vardagsliv. Människor som du.

Här kan du läsa ett kapitel ur Genomsyra, som går att beställa från Sjöbergs Förlag här.

Kapitel 3
Jesus är bättre

Dagen hade börjat bra. Det var en torr, varm morgon i nordvästra USA och jag var uppe tidigt för att spela golf med några vänner. Jag hade mitt morgonkaffe i handen och njöt av ljudet av fågelsång i bakgrunden, samtidigt som jag på närmare håll hörde ljudet av en klubba som träffade en boll. Det var ganska tyst på fairway, fridfullt och stilla.
Men i mitt hjärta var det helt annorlunda.
Ryan, Todd, Ray och jag hade börjat golfa tillsammans relativt regelbundet. När folk frågade om jag var golfare svarade jag alltid: ”Nej, men jag spelar golf.” Ray och jag var ungefär lika duktiga, medan Todd och Ryan låg steget före.
Just den här dagen ville Ryan inte sluta prata om att vi verkligen behövde ta bättre hand om de barn som var en del av Soma. Det var nu ett par år sedan vi startade vår kyrka och det kändes som att det hela tiden föddes fler och fler barn. Det var nu lika många barn i gemenskapen som vuxna. Det var tydligt att vi behövde förändra en del i vårt sätt att leda våra barn och familjer.
Jag vet inte om Ryan tog upp dessa frågor för att det verkligen var något han var bekymrad över eller om han bara ville sabotera mitt spel. Om det var det senare lyckades han verkligen. Som regel var jag duktig på green, men till och med mina puttar började gå dåligt. Allt jag kunde tänka på var allt som var fel med vår församling. Ryan visste det inte, men det fanns ett stort antal andra problem som också tyngde mig just då. Hans frågor blev droppen som fick bägaren att rinna över, och mitt hjärta började fyllas av oroliga tankar. Det var inte stilla inom mig. Jag var inte lugn.
Vi satsade alla så hårt vi kunde på mission: vi ordnade picknick med våra grannar, hjälpte till i kommunala skolor, gav mat till hemlösa, stöttade konstprojekt i samhället, startade små företag, mötte politiker, lagade hus och tog hand om familjer där den ena föräldern blivit kallad ut i krigstjänst. Det kändes som att vi gjorde något varje kväll och den hastighet vi höll började slita ut oss. Vi ville se hela vår stad genomsyrad av de goda nyheterna om Jesus, men att få det att hända visade sig vara ett mycket mer överväldigande projekt än vi hade räknat med!
Dessutom hade vi gått igenom en del riktigt tuffa personliga tragedier.
Kort efter att vi välkomnade vårt andra barn, Caleb, till världen dog Jaynes pappa av cancer. Det hände den 12 september 2004, samma kväll som vi avskilde våra fyra första missionsinriktade församlingsplanteringar (officiellt utifrån Soma). Vi hade tränat mindre grupper att leva som församling utifrån Jesu uppdrag i vardagen och nu var de redo att börja göra det på egen hand. Det som skulle ha varit en visionskväll full av hopp och förväntan överskuggades av vår djupa smärta och sorg. Jag bad över fyra grupper av ledare medan Jayne befann sig vid sin pappas sjukbädd för att ta farväl.
Jag älskade Bob! Jag kunde inte förstå att han inte skulle få se frukten av sitt arbete. Och Caleb skulle aldrig lära känna Bob. Han skulle ha älskat morfar Bob!
Dessutom hade en student från Willow Creek som var som en lillasyster för mig begått självmord. Jag var förkrossad. Sedan, ungefär en månad senare, hade vi ett ungt par som fick barn, men deras bebis var dödfödd. Vi hade hjälpt dem att komma bort från gatan och de hade börjat överväga att säga ja till Jesus när detta hände. Jag kommer aldrig att glömma hur jag höll den livlösa bebisen i mina armar och bad tillsammans med det här paret. Några dagar senare förrättade jag begravningen.
”Detta går inte som jag hade planerat! Är det något som är fel?” minns jag att jag tänkte.
Därefter fick vi vara med om att ett pars äktenskap gick i bitar rakt framför ögonen på oss. De var del av vår kärngrupp! Kväll efter kväll tillbringade vi med människor i desperat behov av själavård.
Vi var indragna i en mycket påtaglig andlig strid. Ibland var det vår dotter som var under attack, andra gånger var det andra kärnmedlemmar som stod i fokus.
Jag var så trött och frustrerad. Jag kände mig nedstämd och tyngd av all press och alla krav från brustna människor.
Och jag var inte den enda som var trött och överväldigad. Det visade sig att flera andra som hade anslutit sig till oss kände likadant.
Så där var jag, på tolfte hålet, och förberedde mig för det som normalt var ett enkelt slag för mig – ett hundrametersslag med järnklubban mot green – och jag misslyckades totalt!
”Nu räcker det! Jag ger upp! Jag fixar inte det här längre!” skrek jag och kastade min klubba. Den måste ha farit åtminstone tjugo meter längre än bollen jag precis hade slagit.
De andra hade aldrig sett mig reagera så här, så de visste inte vad de skulle säga. Visst, jag var tävlingsinriktad, men jag brukade inte kasta klubbor omkring mig! Jag var nedbruten och jag kunde inte längre dölja det.
”Vad är det som händer?” frågade de.

Läs mer

”Gud är väldigt verksam i Sverige idag”

avsnitt2_fb

Simon Ådahl och Örjan Armgren gästar podcasten Mer än bara ord och delar med sig av vittnesbörd om vad Gud gör i Sverige idag.
– Vad vi ser är att människor i kyrkorna längtar efter att gå vidare med Jesus, säger Ådahl. De vill in i lärjungaskap och vill komma in i nådegåvorna.
Många församlingar har fått nytt liv, menar Ådahl, i och med att Sveriges kristna har börjat ta sin tro på allvar.
– Människor vill gå djupare i sin relation med Jesus, fyller Armgren i.

Ådahl berättar om en rörelse bland Sveriges kristna, som har börjat använda sig av sina nådegåvor.
– Vi hör talas om människor som går ut och ber för sjuka på stadens gator och torg. Det har blivit som en rörelse, säger han.

I podcasten tar Ådahl och Armgren upp exempel på människor som har upplevt helanden, både fysiska, själsliga och i relationer.

————————————————-
Mer än bara ord är en intervjupodcast från Sjöbergs Förlag. Läs mer om förlagets böcker på www.sjobergsforlag.se

Simon Ådahl har tillsammans med författaren Göran Jakobson skrivit självbiografin Den oväntade resan.
Simon Ådahl och Örjan Armgren har skrivit storsäljaren 2 grannar berättar.

Upplevelsen som fick abortklinikchefen att tappa andan.

Abby Johnson

Abby Johnson

Utdrag ur Abby Johnsons bok Drabbad av verkligheten, utgiven på Sjöbergs Förlag. Klicka på denna text för att beställa boken. 

Cheryl stack in huvudet på mitt kontor. ”Abby, de skulle behöva en person till i behandlingsrummet? Är du ledig?”

Jag tittade upp från papperen på mitt skrivbord, överraskad. ”Visst.”

Jag hade arbetat för Planned Parenthood i åtta år, men det här var första gången som det medicinska teamet bad mig hjälpa till under en abort, och jag hade ingen aning om varför de skulle behöva mig nu. Det var alltid sjuksystrar som assisterade under aborterna, aldrig andra anställda på kliniken. Som chef för kliniken i Bryan, Texas, kunde jag hoppa in på alla jobb utom de medicinska. Vid ett par tillfällen hade en patient bett mig att sitta med under behandlingen och hålla hennes hand, men bara när det var jag som hade haft hand om henne under upptagningssamtal och rådgivning. Så var det inte i det här fallet. Så varför behövde de mig nu?

Den jourhavande abortläkaren hade bara varit på Bryankliniken två eller tre gånger. Han hade en privat abortmottagning cirka 15 mil bort. När jag hade pratat med honom om jobbet för några veckor sedan hade han förklarat, att han på sin mottagning bara utförde ultraljudstyrda aborter – med den metoden var det minst risk för komplikationer för kvinnan. Doktorn kan se exakt vad som sker inne i livmodern, så risken är låg att livmoderväggen ska perforeras, något som annars kan hända vid en abort. Jag respekterade läkaren för detta. Ju mer man gör för kvinnans hälsa, desto bättre är det – det var min åsikt.  Läs mer

Kärleken segrar över hatet

FullSizeRenderLögnerna förföljde mig. Alla jag var tvungen att skydda. Inte avslöja, inte visa utåt. Vad skulle hända då? Med mig, med dem. Det var först när jag var över trettio år som jag första gången yppade hemligheterna. Till den som visat sig älska mig så mycket att jag vågade. Kärleken från honom gjorde att jag långt om länge insåg att jag vågade. Vågade berätta. Men bara för honom. Ingen annan fick veta. Ännu. Jag skyddade dem och jag skyddade mig själv. Vad skulle alla säga om de visste? Skulle de ens tro mig? Den fasad jag under så många år varit del i att bygga upp skulle ju rämna om jag avslöjade allt som var sanning. Så jag fortsatte att hålla fasaden uppe. Levde med lögnen. Den jag älskade mest fick veta. Ingen annan. Han trodde på mig, han älskade mig för den jag var, inte mitt förflutna. Älskade Roger! Hans kärlek var starten på min väg till befrielsen. Jag älskar honom.

Men det konstiga är att jag aldrig under alla dessa år slutade hoppas. Hoppas på att om jag bara var duktig nog skulle jag bli älskad. Om jag fogade mig och teg skulle deras kärlek komma. Så fel jag hade. Det spelade ingen roll vad jag gjorde. Inget var bra nog. Inte i deras ögon, inte i mina egna. Jag längtade så efter bekräftelse att jag gjorde allt för att få en enda smula från deras bord. Men förgäves. Rädsla och underkastelse var mina ledstjärnor.

De var nära att lyckas. Att förgöra mig genom att se till att jag förgjorde mig själv. Men när jag mötte sann kärlek från en människa, det var då jag blev varse att det de sagt och gjort var fel. Men då växte hatet sig så starkt. Ett hat så glödande att det nästan förtärde mig. Det blev hatet mot dem som blev mitt centrum. Det jag inte visste då var att det var lika destruktivt som deras övergrepp mot mig. År efter år med hat, som sakta bröt ned mig. Till slut segrade kärleken genom förlåtelsens kraft. Jag blev hel igen.

Det här är min berättelse om en total förvandling. Från hat till kärlek och ett helande inifrån och ut. Detta är berättelsen om Flickan som slutade ljuga.

Ur förordet till Désirée Kjellins starka berättelse “Flickan som slutade ljuga”.

Mer info om boken hittar du här: http://www.sjobergsforlag.se/bocker/livsberattelser/flickan-som-slutade-ljuga-desiree-kjellin

Flickan-som