Bonusläsning: ”Vårt jobb är inte att vara Jesus”

Genomsyra

Boken Genomsyra är fullpackad med biblisk undervisning, starka berättelser och jordnära råd och tips för att påminna oss om att Jesus fyller världen med sin närvaro genom helt vanliga människors vardagsliv. Människor som du.

Här kan du läsa ett kapitel ur Genomsyra, som går att beställa från Sjöbergs Förlag här.

Kapitel 3
Jesus är bättre

Dagen hade börjat bra. Det var en torr, varm morgon i nordvästra USA och jag var uppe tidigt för att spela golf med några vänner. Jag hade mitt morgonkaffe i handen och njöt av ljudet av fågelsång i bakgrunden, samtidigt som jag på närmare håll hörde ljudet av en klubba som träffade en boll. Det var ganska tyst på fairway, fridfullt och stilla.
Men i mitt hjärta var det helt annorlunda.
Ryan, Todd, Ray och jag hade börjat golfa tillsammans relativt regelbundet. När folk frågade om jag var golfare svarade jag alltid: ”Nej, men jag spelar golf.” Ray och jag var ungefär lika duktiga, medan Todd och Ryan låg steget före.
Just den här dagen ville Ryan inte sluta prata om att vi verkligen behövde ta bättre hand om de barn som var en del av Soma. Det var nu ett par år sedan vi startade vår kyrka och det kändes som att det hela tiden föddes fler och fler barn. Det var nu lika många barn i gemenskapen som vuxna. Det var tydligt att vi behövde förändra en del i vårt sätt att leda våra barn och familjer.
Jag vet inte om Ryan tog upp dessa frågor för att det verkligen var något han var bekymrad över eller om han bara ville sabotera mitt spel. Om det var det senare lyckades han verkligen. Som regel var jag duktig på green, men till och med mina puttar började gå dåligt. Allt jag kunde tänka på var allt som var fel med vår församling. Ryan visste det inte, men det fanns ett stort antal andra problem som också tyngde mig just då. Hans frågor blev droppen som fick bägaren att rinna över, och mitt hjärta började fyllas av oroliga tankar. Det var inte stilla inom mig. Jag var inte lugn.
Vi satsade alla så hårt vi kunde på mission: vi ordnade picknick med våra grannar, hjälpte till i kommunala skolor, gav mat till hemlösa, stöttade konstprojekt i samhället, startade små företag, mötte politiker, lagade hus och tog hand om familjer där den ena föräldern blivit kallad ut i krigstjänst. Det kändes som att vi gjorde något varje kväll och den hastighet vi höll började slita ut oss. Vi ville se hela vår stad genomsyrad av de goda nyheterna om Jesus, men att få det att hända visade sig vara ett mycket mer överväldigande projekt än vi hade räknat med!
Dessutom hade vi gått igenom en del riktigt tuffa personliga tragedier.
Kort efter att vi välkomnade vårt andra barn, Caleb, till världen dog Jaynes pappa av cancer. Det hände den 12 september 2004, samma kväll som vi avskilde våra fyra första missionsinriktade församlingsplanteringar (officiellt utifrån Soma). Vi hade tränat mindre grupper att leva som församling utifrån Jesu uppdrag i vardagen och nu var de redo att börja göra det på egen hand. Det som skulle ha varit en visionskväll full av hopp och förväntan överskuggades av vår djupa smärta och sorg. Jag bad över fyra grupper av ledare medan Jayne befann sig vid sin pappas sjukbädd för att ta farväl.
Jag älskade Bob! Jag kunde inte förstå att han inte skulle få se frukten av sitt arbete. Och Caleb skulle aldrig lära känna Bob. Han skulle ha älskat morfar Bob!
Dessutom hade en student från Willow Creek som var som en lillasyster för mig begått självmord. Jag var förkrossad. Sedan, ungefär en månad senare, hade vi ett ungt par som fick barn, men deras bebis var dödfödd. Vi hade hjälpt dem att komma bort från gatan och de hade börjat överväga att säga ja till Jesus när detta hände. Jag kommer aldrig att glömma hur jag höll den livlösa bebisen i mina armar och bad tillsammans med det här paret. Några dagar senare förrättade jag begravningen.
”Detta går inte som jag hade planerat! Är det något som är fel?” minns jag att jag tänkte.
Därefter fick vi vara med om att ett pars äktenskap gick i bitar rakt framför ögonen på oss. De var del av vår kärngrupp! Kväll efter kväll tillbringade vi med människor i desperat behov av själavård.
Vi var indragna i en mycket påtaglig andlig strid. Ibland var det vår dotter som var under attack, andra gånger var det andra kärnmedlemmar som stod i fokus.
Jag var så trött och frustrerad. Jag kände mig nedstämd och tyngd av all press och alla krav från brustna människor.
Och jag var inte den enda som var trött och överväldigad. Det visade sig att flera andra som hade anslutit sig till oss kände likadant.
Så där var jag, på tolfte hålet, och förberedde mig för det som normalt var ett enkelt slag för mig – ett hundrametersslag med järnklubban mot green – och jag misslyckades totalt!
”Nu räcker det! Jag ger upp! Jag fixar inte det här längre!” skrek jag och kastade min klubba. Den måste ha farit åtminstone tjugo meter längre än bollen jag precis hade slagit.
De andra hade aldrig sett mig reagera så här, så de visste inte vad de skulle säga. Visst, jag var tävlingsinriktad, men jag brukade inte kasta klubbor omkring mig! Jag var nedbruten och jag kunde inte längre dölja det.
”Vad är det som händer?” frågade de.

Försöka vara som Jesus
Det var inte längre någon poäng med att försöka försköna något, så jag började beskriva allt jag hade inom mig. Jag formligen hällde ur mig allt som var fel med Soma – och med mig. Vi hade kört hårt mot missionsuppdraget i en trasig bil och nu var motorn överhettad, mätarna hade skjutit i höjden och hjulen höll på att ramla av.
Ryan, Todd och Ray slutade med sitt golfspel för att ge utrymme för mig att bli hörd – och för mig att höra. Mission kommer att pressa dig så mycket att allt skräp inom dig kläms ut. När detta händer behöver du vänner som kan vandra tillsammans med dig och leda dig till Jesus. Och det var precis det som mina golfvänner gjorde för mig den dagen.
Todd påminde mig att detta inte var mitt arbete: ”Det är inte din kyrka, Jeff. Det är Jesu kyrka. Tyngden behöver inte vila på dina axlar. Jesus sa att han skulle bygga sin församling.”
Jag tror att Ray försökte sig på ett skämt för att få mig att skratta: ”Oroa dig inte, Soma är åtminstone inte lika kasst som ditt golfspel!”
”Du hjälper mig inte, Ray”, svarade jag, medan jag halvt grät, halvt skrattade.
Där och då samt under de kommande veckorna visade den helige Ande mig att jag hade försökt att bära tyngden av Jesu uppdrag på mina egna axlar och att jag även i min tur hade lagt den tyngden på alla andras axlar. Jag bad dem att vara och göra något som de inte kunde vara eller göra.
Jag försökte att vara Jesus och jag uppmanade dem att vara Jesus. Men vi kan inte vara Jesus. Bara Jesus kan vara Jesus.
Vårt jobb är inte att vara Jesus. Vårt jobb är att tro på Jesus, lita på Jesus och överlåta åt Honom att utföra sitt verk i och genom oss. Det är inte meningen att vi ska bära hela världen eller Jesu uppdrag på våra axlar. Jesus kom för att söka upp oss och frälsa oss. Han förväntar sig inte att vi ska bli små frälsare.
Har du någonsin gjort detta? Har du någonsin försökt att vara en frälsare och frälsa någon annan? Bär du en tung börda som det egentligen bara är Jesus som ska bära?
När du tänker på detta att vara kyrka precis där du är, och när du tänker på att i ord och handling integrera evangeliet i ditt vardagsliv, vet då att du inte kan göra detta ensam. Visst, du måste göra det utifrån en gemenskap med andra troende. Men framför allt behöver du Jesus. Det gör vi alla.
Jesus är bättre än strategi. Han är mer trofast än dina löften. Han är mer kapabel att komma med verklig, bestående förändring på djupet. Han är den bästa missionär som någonsin har funnits.
Jesus är bättre. Han är bättre än du. Han är bättre än din smågrupp. Han är bättre än din pastor. Han är bättre än allt och alla.
Jag hade glömt detta.

Låta Gud vara Gud
I Romarbrevet 1 beskriver Paulus hur vi alla byter ut sanningen om Gud mot en lögn och byter ut tillbedjan av skaparen mot tillbedjan av det skapade. Som ett resultat blir våra sinnen förmörkade och våra hjärtan okänsliga. Gud låter oss hålla på med vår tillbedjan av falska gudar, men de ger oss inte det vi verkligen vill ha och behöver. Så vi trånar efter mer. Vi vill att de ska göra för oss det de inte kan göra, och så kräver vi ännu mer av dem. Detta begär är grunden till allt missbruk. Det står i centrum av all vår trasighet. Vi har alla gjort det och vi gör det fortfarande.
Med andra ord, vi tar något som är gott och kräver att det ska vara som en gud för oss. Vi gör detta med sex, vänskap, mat, alkohol, arbete och till och med våra barn och respektive. Sedan, när Gud låter oss hållas i vår avgudadyrkan, perverterar vi vår ”gud”, försöker kontrollera det, förvrida det och förstör till slut det som det från början betydde för oss. Gud låter vår synd och avgudadyrkan ha sin väg med oss, så att våra sinnen blir förvridna och vi tänker, tror och gör allehanda destruktiva ting som bryter ner oss själva och andra (Rom. 1:18-31).
Gud låter oss leva livet med den gud som vi tror ska rädda oss eller rädda andra, och det misslyckas alltid. Han vill att vi ska veta att ingen annan person eller sak kan vara Gud för oss så som han kan och ingen annan person eller sak kan frälsa oss så som han gör.
Detta var vad Gud gjorde med mig. Under en tid lät han mig försöka vara gud. Han lät mig också lägga tyngden av att vara gud på vår församling. Båda misslyckades.
Jag behövde bli påmind om vem som var den sanne Guden för vår församling, för vår stad och för min familj. Vi behövde alla en sannare och bättre frälsare än jag.
Detta är intressant: jag kom till Tacoma för att presentera de goda nyheterna om att Jesus räddar, men jag trodde och levde ut ett budskap som sa att Jeff räddar. Detta var inte alls några goda nyheter.
Jag behövde desperat Jesus. Vår församling behövde Jesus. Jesus hade ju faktiskt sagt: ”Utan mig kan ni ingenting göra” (Joh. 15:5). Ibland måste du bryta ihop för att förstå detta.
Sedan dess har jag sett många andra försöka göra Jesu verk utan att räkna med att Jesus ska göra verket. Jag har också sett människor förlita sig på att en pastor eller ledare skulle vara Jesus för dem. En del förlitade sig på en viss metod. Inget av detta fungerar.
Närhelst människor säger till mig att de tänker flytta till Tacoma och ansluta sig till vad vi gör där säger jag: ”Detta är ganska likt landet Oz i sagan. Man tror att man ska följa den gula vägen. Man sjunger och dansar längs vägen och litar på att det svar eller den lösning man söker finns i slutet av den. Men du kommer att märka att vi inte skiljer oss från dig. Vi är precis som trollkarlen bakom draperiet. Vi har precis lika mycket behov som du. Det är inte Soma du letar efter. Lokala missionsgemenskaper är inte den nya frälsaren. Det du behöver, det du letar efter, är Jesus. Och om du inte redan känner honom, tror på honom och har hans Ande inom dig, då kommer vår uppgift att vara att leda dig bort från oss eller från ett program och till honom. Och om du känner honom uppmuntrar vi dig helt enkelt att lita på honom och lyda honom, för du har redan allt du behöver. Jesus finns inte bara i Tacoma. Han finns i dig!”

Frälsning i dåtid, nutid och framtid
När vi började var vi inte lika säkra på detta som vi är nu. Visst, vi predikade evangeliet om frälsning, men vi trodde inte att vi själva fortfarande behövde det. ”Evangeliet är för dem som ännu inte känner och tror på Jesus”, tänkte vi. ”Evangeliet, menade vi, är främst goda nyheter för ditt liv efter döden, inte för ditt liv här på jorden.”
Vid den här tidpunkten stötte jag tacksamt nog på Tim Kellers undervisning om evangeliet och om hur Jesu person och verk är tillräckligt, inte bara för början av mitt kristna liv, utan även för mittendelen och slutet av det.
Paulus påminde församlingen i Rom om hur mycket vi kan lita på Jesus och hans verk. I Romarbrevet 1:16-17 skriver han: ”Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.”
Evangeliet är Guds kraft till frälsning. Frälsning från vad? Vad behöver vi frälsas från?
Gud vill rädda oss från syndens straff – frälsning från vad vi har gjort; från syndens kraft – frälsning till det vi är kallade att göra i dag samt från syndens närvaro – frälsning för vår framtid.
Det handlar om frälsning i dåtid, nutid och framtid. Och den frälsningen finns tillgänglig för oss genom tro. Genom att tro på evangeliet får vi erfara effekterna av Guds frälsning.
Paulus säger att ”rättfärdighet från Gud uppenbaras i evan­gelium” (Rom. 1:17). Paulus säger i princip att de goda nyheterna är att Gud har kraft att frälsa alla som vandrar i tro och litar på att han kan rädda dem. De goda nyheterna är att Gud räddar oss när vi litar på honom och inte oss själva. Och det sätt på vilket Gud åstadkommer detta – den rättfärdighet som uppenbaras – är genom Jesu liv, död och uppståndelse applicerad på våra liv genom Guds Ande.
Gud är redo att rädda dig. Han har kraft att göra det. Och han kallar dig att komma till honom för att få det som du mest desperat behöver just nu. Du behöver Jesus – för det du har gjort, för det du gör och för det du kommer att göra.
Tack, Jesus, för att du tog mig till botten av mig själv på den där golfbanan. Jag tror det! Du har rätt! Jag behöver evangeliet om Jesus Kristus för varje del av mitt liv!
Om vi ska kunna vara effektiva och se människor och platser genomsyras av de goda nyheterna om Jesus måste vi först själva verkligen känna till och tro på evangeliet. Vi måste genomsyras av evangeliets sanningar innan Jesus kan genomsyra vår omgivning genom oss.
Känner du till de goda nyheterna om Jesus?
Tror du på dem?
Lever du som om du tror på dem?
Vi behöver alla en bättre frälsare. Jesus är den frälsaren, för han gjorde allt bättre än vi, han gör allt bättre än vi och han kommer att göra allting bättre än vi någonsin kan.
Följande tre kapitel handlar alla om vad de goda nyheterna om Jesus betyder i ditt liv. Låt oss bli genomsyrade av Jesus så att Jesus genom oss kan genomsyra de platser vi bor på!


Beställ Genomsyra från Sjöbergs Förlag här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *